Är Finland redo att överge det institutionsinriktade tankesätt som diskriminerar personer med intellektuell funktionsnedsättning?

Image
Jaanas text om att överge institutionsriktat tankesätt

 

På senaste tiden har medierna lyft fram frågor som handlar om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, och det är bra! Det är viktigt att föra en bred diskussion om ämnet för att situationen ska kunna förändras. På det finska FN-förbundets webbplats konstateras att cirka 15 procent av världens befolkning har någon form av funktionsnedsättning, och att personer med funktionsnedsättning utgör världens största diskriminerade grupp.

Föreningen JAGs centrala oro gäller brister i rätten till självbestämmande för personer med komplexa funktionsnedsättningar samt otillräckliga möjligheter till ett självständigt och likvärdigt liv i samhället, med tillräckligt stöd. Särskilt prioriteringen av institutionsliknande boendelösningar för personer med intellektuell funktionsnedsättning är diskriminerande. Det behövs alternativa lösningar utöver gruppboenden och institutionsliknande boenden.

Föreningen JAG bedriver påverkansarbete för att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska ha möjlighet att leva självständigt och delta likvärdigt i samhället i enlighet med FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD).

FN:s funktionsrättskonvention, som ratificerades av Finland 2016, slår fast att personer med funktionsnedsättning har rätt att själva bestämma var och med vem de bor. Den betonar även rätten till nödvändigt stöd för att självbestämmande och delaktighet ska kunna uppnås och för att rätten till dessa val ska säkerställas. Detta förutsätter en förändring i hur samhället – och särskilt beslutsfattare – ser på personer med funktionsnedsättning: inte som passiva mottagare av omsorg, utan som likvärdiga medborgare, med både rätt och möjlighet att fatta beslut om sitt eget liv.

Syftet med lagen om funktionshinderservice (675/2023) är att undanröja hinder för delaktighet, stärka självbestämmanderätten och säkerställa att alla får individuellt anpassade och tillräckliga tjänster. Tyvärr är den allmänna uppfattningen om boende för personer med intellektuell funktionsnedsättning fortfarande snäv. Det förekommer fortfarande en föreställning om att personer med intellektuell funktionsnedsättning hör hemma i serviceboenden – i så kallade ’institutionella’ miljöer som ofta begränsar möjligheterna till självbestämmande och kontroll över det egna livet. I sådana enheter kan personen i fråga inte välja vem hen bor med eller vem som assisterar hen. Särskilt utsatta är de personer med intellektuell funktionsnedsättning som inte kan röra sig självständigt och behöver hjälp av en annan person i alla livsområden. Bristen på individuella boendealternativ för personer med intellektuell funktionsnedsättning är en form av strukturell diskriminering som hindrar förverkligande av självbestämmanderätten.

Välfärdsområdenas ekonomiska utmaningar är verkliga, men man kan aldrig rättfärdiga begränsningar av mänskliga rättigheter eller upprätthållande av diskriminerande praxis med hänvisning till ekonomiska sparkrav. Självbestämmanderätt och rätten till ett självständigt liv är inte valfria – de är lagstadgade och internationellt skyddade rättigheter.

Det är dags för ett paradigmskifte: bort från institutionsfokus och mot individuella lösningar där personlig assistans ses som ett sätt att möjliggöra ett likvärdigt liv för personer med funktionsnedsättning – även, och särskilt, för dem som har komplexa stödbehov.

Ur ett samhällsperspektiv behöver personlig assistans inte vara ett ekonomiskt tyngre alternativ än gruppboende – tvärtom kan det vara mer kostnadseffektivt när stödet riktas individuellt och utgående från behovet. På JAG ser vi frågan ur ett bredare perspektiv: personlig assistans för ett barn med funktionsnedsättning i ett tillräckligt tidigt skede stärker orken och välmåendet hos föräldrarna och hela familjen. Tillräckligt stöd till barnet förbättrar också föräldrarnas möjligheter att arbeta, vilket är betydelsefullt även ur samhällsekonomiskt perspektiv (till exempel Erityislasten vanhempien työssäkäynnin mahdollistavien palveluiden kustannusvaikutukset, 2022).

Kan vi i Finland ta modell av Sverige? Där används personlig assistans i större utsträckning av personer med komplexa och varierande stödbehov. Genom personlig assistans möjliggörs likvärdiga boendelösningar för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom visar en svensk utredning att personlig assistans är en kostnadseffektiv och kvalitativt hållbar serviceform (Assistansens samhällskostnader, 2024).

I slutändan handlar det om vilket sorts samhälle vi vill bygga: ett samhälle där alla har möjlighet att leva ett liv som speglar deras egna önskemål – eller ett där vissa människor lämnas utanför enbart för att deras behov kräver mer resurser, nytänkande och modiga beslut.

 

Källor